Välkommen hit,
dagen till ära hoppas jag inte ska ta er en och en halv timme att läsa men det
här är det citatet som vi i damlaget hör oftast från coach. Vårat mål och våran
vision.
Äntligen är det dags för seriepremiär och i år i division 2.
Klivet som damlaget lyckades ta från div 3 förra året och där tjejerna gick
nästan obesegrade ur kampen. När man efter vårserien vunnit alla matcher utom
en oavgjord och dragit in 45 plusmål fanns känslan där hos dom flesta att det
här skulle bli bra. När serien i halvtid gjordes om och endast de 8 bästa lagen
fortsatte i en höstserie så ökade tjejerna ännu lite till. Sex vinster och en
förlust resulterade i 21 mål och en överlägsen serieseger som skulle se till
att årets kamper på arena Jernvallen spelas i division 2!
Spelare och ledare som har gjort det här möjligt är de
viktigaste pusselbitarna kring det här damlaget. Givna och trogna supportrar
som är med i vått och torrt och självklart Claes i tvätten som ingen av oss
egentligen vet vem det är men som sköter det viktigaste uppdraget av alla. Det
är dags att få lära känna oss lite bättre, att få hänga med på vad som händer i
omklädningsrummet innan match, vem som alltid slarvar bort sina grejer, vem som
styr upp musiken och framförallt så vill vi fånga erat intresse för att komma
ner till Jernvallen och stötta oss upp till nästa nivå.
Så vem är då jag?
Jag som fått den stora äran att skriva och dela med mig av min och tjejernas
vardag går under smeknamnet Emmi.
Emilia Engelaar, nummer 9, en 22årig veteran i det här gänget. När jag kom till
Sandviken under 2014/15 hade jag redan testat på spel i dåvarande div 1 i
Strömsbro IF, hunnit med några säsonger i Valbo FF och även gjort en kortare
visit i IK Huge. När jag kom in så höjde jag medelåldern trots att jag inte är
äldre än såhär, vilket för mig var väldigt speciellt. Det är alltid jag som
varit fjunis och hamnat i mitten på kvadraten men här i Sandviken blev det
ordning och reda med det.
Jag jobbar som lärare på en liten byskola utanför Sandviken men bor inne i
Gävle. Jag kommer från en fotbollsfamilj där det finns allt från
landslagsmeriter till höga divisioner och tränarroller. Utifrån det tror jag ni
förstår varför fotbollen ligger mig så varmt om hjärtat.
I laget så är det jag som ser till att det mesta blir fixat och sitter även i
årets spelarråd, på något sätt skulle man väl kunna säga att jag är lite lagets
morsa. Jag är liksom hon som gnäller om Johansson slänger ner tröjan istället
för att vika den snyggt, men ändå med glimten i ögat. Det är jag som har ett
par extra löparskor med mig när Fanny har glömt sina hemma och det är jag som
styr upp lagavslutningen fast jag själv inte ens kan vara med. Men jag gillar
det!
Jag är nog också ,som alla andra skulle säga, hon som ALLTID pratar LITE för
mycket, LITE för ofta. Hon som pratar först och tänker sen både på och utanför
planen.
Jag minns första gången jag spelade Valbocupen i Sörbyhallen med tjejerna och
fick frågan på bänken om jag aldrig kunde vara tyst någon gång av Larsson, och
nej, jag tror faktiskt inte det.
Sen är jag även en av gängets fryslortar. När tjejerna kommer in i
omklädningsrummet och funderar på om de ska ta underställ eller shorts så
kommer dom ofta på sig med att: Nej, det är helt värdelöst att fråga Emmi för
hon har både värmebyxor underställ och coachrocken på sig.
Nog om mig, den här veckan som varit har varit fullt fokus
på seriepremiären. På lördag är det dags
mot Edsbyn hemma på Jernvallen klockan 10.30. Eftersom lördagens match mot
Månkarbo ställdes in i sista sekund på grund av att de ej fick ihop lag så fick
vi börja våran uppladdning för premiären då istället. Vi har under veckorna
även haft våra individuella spelarsamtal med coacherna och det märks att temperaturen
höjs. Under lördagens träning var skärpan lite bättre och tränarna hade mycket
bra punkter de tryckte på och sa till oss om. Vi hade nog behövt sista
träningsmatchen innan seriestart men vissa av våra spelare fick chansen under
helgen när division 3 laget mötte flickor 17 i en internmatch. Jag tror matchen
bjöd på alla väder som gick och vi hann både sitta på läktaren med solsken samt
uppdragna luvor för allt klara oss från allt hagel som kom. Kärlek och hat i en
salig blandning.
Det som är fantastiskt intressant denna säsong är att vi i Sandvikens IF har en
enormt kull som kommer underifrån på damsidan. Tjejerna födda 99-02 är under
sin största utveckling och div 3 laget har även dom fått in några intressanta
nya namn. Vilket vi såklart ser som en jättefördel för damsatsningen.
Veckans träningar visar på att vi har lagt i ännu en högre
växel, trots att vädret givit både regn och hagel har tjejerna visat på att vi
är här och vi ska göra det bästa av situationen. I omklädningsrummet har det
äntligen kommit in två stora skåp till våran fördel som vi äntligen kan få
lämna saker i. Kan dock redan nu gissa på att ingen av oss kommer komma ihåg
hur vi kommer in i dem.
Nya personliga koder för att komma in på Göransson har även dom kommit till oss
och där visar sig våran minneskunskap från sin sämsta sida. Kanske är det
därför vi är fotbollsspelare?
Ett kortare möte med hela gruppen under torsdagskvällen satte den sista punkten
inför premiären. Vi alla är överens om vad som gäller för att vi ska kunna nå
våra mål och de mål som ställs utav Sandvikens IF. Träningsnärvaro, konstruktiv
kritik, pepp-talk och förberedelserna inför match. Tror vi alla var överens om
att oavsett om man startar eller inte så är man minst lika viktig för truppen i
alla fall och där avslutar vi vårat första inlägg. Oavsett om det är på planen,
på bänken, på läktaren eller på premiären så hoppas vi självklart att ni är där
och stöttar oss och Sandvikens IF till årets framgång.
Välkomna hit!
Seriepremiär:
Arena Jernvallen
Lördag den 29/4
10.30