Välkommen hit,

dagen till ära hoppas jag inte ska ta er en och en halv timme att läsa men det här är det citatet som vi i damlaget hör oftast från coach. Vårat mål och våran vision.

Äntligen är det dags för seriepremiär och i år i division 2. Klivet som damlaget lyckades ta från div 3 förra året och där tjejerna gick nästan obesegrade ur kampen. När man efter vårserien vunnit alla matcher utom en oavgjord och dragit in 45 plusmål fanns känslan där hos dom flesta att det här skulle bli bra. När serien i halvtid gjordes om och endast de 8 bästa lagen fortsatte i en höstserie så ökade tjejerna ännu lite till. Sex vinster och en förlust resulterade i 21 mål och en överlägsen serieseger som skulle se till att årets kamper på arena Jernvallen spelas i division 2!

Spelare och ledare som har gjort det här möjligt är de viktigaste pusselbitarna kring det här damlaget. Givna och trogna supportrar som är med i vått och torrt och självklart Claes i tvätten som ingen av oss egentligen vet vem det är men som sköter det viktigaste uppdraget av alla. Det är dags att få lära känna oss lite bättre, att få hänga med på vad som händer i omklädningsrummet innan match, vem som alltid slarvar bort sina grejer, vem som styr upp musiken och framförallt så vill vi fånga erat intresse för att komma ner till Jernvallen och stötta oss upp till nästa nivå.

Så vem är då jag?

Jag som fått den stora äran att skriva och dela med mig av min och tjejernas vardag går under smeknamnet Emmi.
Emilia Engelaar, nummer 9, en 22årig veteran i det här gänget. När jag kom till Sandviken under 2014/15 hade jag redan testat på spel i dåvarande div 1 i Strömsbro IF, hunnit med några säsonger i Valbo FF och även gjort en kortare visit i IK Huge. När jag kom in så höjde jag medelåldern trots att jag inte är äldre än såhär, vilket för mig var väldigt speciellt. Det är alltid jag som varit fjunis och hamnat i mitten på kvadraten men här i Sandviken blev det ordning och reda med det.
Jag jobbar som lärare på en liten byskola utanför Sandviken men bor inne i Gävle. Jag kommer från en fotbollsfamilj där det finns allt från landslagsmeriter till höga divisioner och tränarroller. Utifrån det tror jag ni förstår varför fotbollen ligger mig så varmt om hjärtat.

I laget så är det jag som ser till att det mesta blir fixat och sitter även i årets spelarråd, på något sätt skulle man väl kunna säga att jag är lite lagets morsa. Jag är liksom hon som gnäller om Johansson slänger ner tröjan istället för att vika den snyggt, men ändå med glimten i ögat. Det är jag som har ett par extra löparskor med mig när Fanny har glömt sina hemma och det är jag som styr upp lagavslutningen fast jag själv inte ens kan vara med. Men jag gillar det!
Jag är nog också ,som alla andra skulle säga, hon som ALLTID pratar LITE för mycket, LITE för ofta. Hon som pratar först och tänker sen både på och utanför planen.
Jag minns första gången jag spelade Valbocupen i Sörbyhallen med tjejerna och fick frågan på bänken om jag aldrig kunde vara tyst någon gång av Larsson, och nej, jag tror faktiskt inte det.
Sen är jag även en av gängets fryslortar. När tjejerna kommer in i omklädningsrummet och funderar på om de ska ta underställ eller shorts så kommer dom ofta på sig med att: Nej, det är helt värdelöst att fråga Emmi för hon har både värmebyxor underställ och coachrocken på sig.

Nog om mig, den här veckan som varit har varit fullt fokus på seriepremiären. På lördag är det dags mot Edsbyn hemma på Jernvallen klockan 10.30. Eftersom lördagens match mot Månkarbo ställdes in i sista sekund på grund av att de ej fick ihop lag så fick vi börja våran uppladdning för premiären då istället. Vi har under veckorna även haft våra individuella spelarsamtal med coacherna och det märks att temperaturen höjs. Under lördagens träning var skärpan lite bättre och tränarna hade mycket bra punkter de tryckte på och sa till oss om. Vi hade nog behövt sista träningsmatchen innan seriestart men vissa av våra spelare fick chansen under helgen när division 3 laget mötte flickor 17 i en internmatch. Jag tror matchen bjöd på alla väder som gick och vi hann både sitta på läktaren med solsken samt uppdragna luvor för allt klara oss från allt hagel som kom. Kärlek och hat i en salig blandning.
Det som är fantastiskt intressant denna säsong är att vi i Sandvikens IF har en enormt kull som kommer underifrån på damsidan. Tjejerna födda 99-02 är under sin största utveckling och div 3 laget har även dom fått in några intressanta nya namn. Vilket vi såklart ser som en jättefördel för damsatsningen.

Veckans träningar visar på att vi har lagt i ännu en högre växel, trots att vädret givit både regn och hagel har tjejerna visat på att vi är här och vi ska göra det bästa av situationen. I omklädningsrummet har det äntligen kommit in två stora skåp till våran fördel som vi äntligen kan få lämna saker i. Kan dock redan nu gissa på att ingen av oss kommer komma ihåg hur vi kommer in i dem.
Nya personliga koder för att komma in på Göransson har även dom kommit till oss och där visar sig våran minneskunskap från sin sämsta sida. Kanske är det därför vi är fotbollsspelare?
Ett kortare möte med hela gruppen under torsdagskvällen satte den sista punkten inför premiären. Vi alla är överens om vad som gäller för att vi ska kunna nå våra mål och de mål som ställs utav Sandvikens IF. Träningsnärvaro, konstruktiv kritik, pepp-talk och förberedelserna inför match. Tror vi alla var överens om att oavsett om man startar eller inte så är man minst lika viktig för truppen i alla fall och där avslutar vi vårat första inlägg. Oavsett om det är på planen, på bänken, på läktaren eller på premiären så hoppas vi självklart att ni är där och stöttar oss och Sandvikens IF till årets framgång.

Välkomna hit!

Seriepremiär:
Arena Jernvallen
Lördag den 29/4
10.30