Tim som spelat för de rödvita under två
sejourer mellan 2010 – 2012 och senare 2017 – 2019 då han anslöt från Hammarby
IF, har sammantaget representerat Sandvikens IF i över 5 år och i 116 matcher.
Det är en kontemplerande Markström som svarar på frågor om sitt beslut, sin
familj och framtiden.
Du
har tagit beslutet att inte förlänga med SIF, hur har tankarna gått och hur kom
du fram till ditt beslut?
Det har såklart varit ett tufft beslut
eftersom Sandviken alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har haft en dialog
med Pelle och uttryckt att det har varit svårt att få ihop min vardag med de
sena träningspassen. Det är på två vis, det är ett svårt beslut men också ett
självklart sådant. Jag är i en ålder och i ett skede av mitt liv då jag måste
prioritera min dotter framför mina egna intressen. När det inte gick att få
ihop schemat med min vardag tillsammans med min dotter så blev det ett
självklart beslut. Jag kommer troligtvis fortsätta spela fotboll men då måste
det fungera med allt annat omkring. För mig är det inte värt det att missa
två-tre timmar som jag kan spendera med henne. Den här hösten har det varit att
man tränat, skyndat hem och sen bara haft en halvtimme med henne innan
läggdags. Där jag spelar nästa år kommer vara någonstans där jag kan få mycket
tid med min dotter som snart blir 3 år. Tiden som går förlorad med henne är tid
som inte kommer tillbaka, jag vill kunna vara med när det är så mycket som
händer.
Vad
har din tid i SIF betytt för dig som spelare och som person?
Väldigt mycket, tycker jag. Jag hade
spelat division 1 fotboll i Umeå innan jag kom till SIF men det var i Sandviken
som jag fick en tränare som trodde på mig från dag ett. Utan Tony [Andersson],
[Anders] Boman och [Johan] Forslöf så hade jag aldrig fått spela utomlands och
i allsvenskan. Det är mycket tack vare dem, det är klart att man måste vara bra
också men mycket handlar om det förtroende som man får av ledare och de gav mig
det från första början. Fotbollsmässigt har jag dem att tacka för att jag kunde
ta kliv i min karriär. Sen vad det betytt för mig som person att lira i SIF,
jag har lärt känna jättemycket folk. Det är spelare, ledare och folk
runtomkring. Jag var relativt ung och orutinerad när jag kom till SIF första
gången, andra omgången var jag äldst i laget och betydligt mer rutinerad, båda
sejourerna har varit bra och gett mycket. Jag har alltid sett mig själv som en
ledare på plan och ibland har man nog önskat att man kunde springa upp och ta
en glidtackling på mittplan, men det gäller att vara kylig och försöka höras
verbalt. Jag har också fått chansen att bära kaptensbindeln för SIF och har varit
jättestolt över det. Oavsett om jag haft bindeln på mig eller inte så har jag
alltid försökt vara en ledare.
Vad
är ditt starkaste minne från tid i SIF?
Malmömatchen [2012], det var den första stora matchen på väldigt länge för SIF,
den kommer jag absolut komma ihåg. År 2012 var såklart också minnesvärt
eftersom det var då vi gick upp från division 2. Derbyna i år har varit
fantastiska, det är sånt man saknar när man spelat inför 5 000 åskådare. Det
finns en bra läktarkultur i distriktet och det är lite synd att både SIF och
Gefle IF är på en nivå de inte ska vara på.
Du
har själv varit en ledare och en väldigt viktig del i laget, vad tror du om
SIFs möjligheter inför näsa säsong?
Jag kan börja med att säga att jag hoppas att SIF satsar på Kalle [Jansson] för
han har förtjänat det. Han är en grym målvakt och en bra person att ha i laget.
Jag tror att chanserna för SIF är goda. Nu kommer det tre lag från superettan
som trillar ner till division 1 och man vet inte hur de står sig och hur de
satsar. Men Sandvikens IF ska vara där uppe och slåss, helt klart. Sen hur
långt det räcker, det återstår att se. Det är många olika saker som avgör sånt,
lite som i år, skadorna vi fick var för kännbara. Det var det som gjorde att
det inte höll i år. Det kanske gäller att bredda truppen med spets, gör man det
så tror jag det ser bra ut för dem.
Hur
ser dina framtidsplaner ut?
Jag kommer fortsätta spela, jag vet inte var. Jag har fått lite anbud som jag
ska ta ställning till, vi får se vad som passar bäst. Fotboll är något jag är
förknippad med, även när jag väljer att sluta med fotbollen så vill jag ha med
fotbollen att göra. Jag jobbar på en skola i Gävle nu, på Prolympia som är en
idrottsskola. Jag trivs skitbra här, sen vet jag inte vad som händer det är ett
bra jobb så länge jag spelar fotboll så är det bra att kombinera med. Sen är
det fokus på att försöka må bra nu ett tag, ta hand om familjen och ta lite välbehövlig
semester. Jag känner mig bättre som fotbollsspelare trots allt det som har
skett i år.
Har
du något du skulle vilja säga supportrarna?
Jag har verkligen uppskattat deras stöd, det var det bästa när de kom på
bortamatcherna, det är magiskt. Fortsätt stötta laget oavsett. Jag vet att det
ibland är mer och ibland mindre folk på match, men man uppskattar verkligen när
de sjunger och när de sjunger så hörs dem och det blir en boost på planen, det
lär de fortsätta med nästa år för det behövs.
Vi riktar ett stort tack till Tim och önskar honom lycka till med framtiden!
Publicerat av Roni Hajo