Här kommer förra veckans blogginlägg av Emilia Engelaar.

”Nu har vi tränare gjort vad vi kan, nu är resten upp till er”

Så låter det efter varje genomfört teori/taktiksnack före match. Coacherna har gjort vad dom kan och resten är upp till oss där och då. Detta har Spångberg printat in i våra små huvuden.

Äntligen en ny vecka igen och tack för all fantastisk feedback jag har fått för dessa inlägg. Det är kul att det uppskattas lika mycket av läsarna som av mig själv. Idéerna för vad som ska skrivas blommar på träningarna och matcherna men så fort jag sätter mig här så glömmer jag bort allt det där som jag tyckte var så himla bra! I veckan fick jag däremot frågan om det kommer komma profiler och beskrivningar om våra kära tränare, men enligt källor så behöver vi bara byta ut förnamnet på Fanny till Tobbe så är det klart. Skämt åsido, men det kommer självklart komma om våra coacher lite senare också. De finns med i planeringen.
Nu har vi ju äntligen (eller?) börjat träna på gräs. Det är något som gör att man får mer sommarkänslor och blir gladare av att det inte längre är avstängt men samtidigt är man så enormt bortskämd som har konstgräset. Inga gropar eller tuvor, inga felstudsar på grund av en dålig och ojämn plan eller liknande. Bollen går inte alltid dit man vill att den ska gå. När vi i damlaget har våra måndagsträningar på gräset på Jernvallen så är vi nog den lataste formen. Eller i alla fall vi som kommer i bil. Vi byter gärna om hemma och åker direkt till planen och sedan tar vi även bilen runt till omklädningsrummet efteråt. Har sandvikarna som fått skjuts dit tur så finns det en plats över tillbaka med någon av oss som är riktigt lata. Gräsplanernas bemästring fick visa sig under helgen när damerna besökte Ljusneborg. Vädret var med oss och förutsättningarna var bra. Planen i sig såg ut som att den bara varit beträdd på ena planhalvan. Den gropiga och torra sidan växlades i halvlek mot en grön och fin matta med jämnt straffområde. Vi bevisar, trots att vi inte spelar skönspel och kan kontrollera bollen som vi kan på Jernvallen, att vi kan segra med 5 måls marginal trots detta. Två som under helgen fick byta roller är dom två som vi idag kommer att presentera här. Våran lagkapten och assisterande kapten.

Wilma Englund, NR 5.

Våran kapten som i helgen tog det säkra före det osäkra och vilade på grund av känningar blev ersatt av assisterande Alva Spångberg. Wilma som oftare går under namnet Englund bär kaptensrollen av en speciell anledning för andra året i rad. Hon är den tjej som alltid ser till att alla är med, snackar med alla i omklädningsrummet och som ser till att det finns schampo och balsam att tillgå. Det sistnämnda är helt klart det viktigaste. Englund är som spelare tuff och stark, hon flyttar sig mindre gärna och trycker du till henne kommer hon trycka till dig 10 gånger hårdare tillbaka. I omklädningsrummet är hon chef över soffan och Johansson. De här två har mycket hyss för sig och vill ni veta hur man klättrar över väggar så ska ni fråga dem. Wilma är 18 år fyllda och går liksom de flesta andra på borgarskolans idrottslinje, eller NIU som den heter. Hon bor med sin familj ute i Torsåker och det är även där hon är fostrad. Resterande del av hennes familj har också ett stort intresse för fotboll och har varit eller är aktiva just nu. När jag delar några ord med Tobbe så berättar han med skrattet i halsen om den gången när Englund bröt armen under en match. När hon kom av planen och sa till att hon hade ont tog Tobbe tag i armen och ruskade om och sa att nej då, det här är ingen fara alls. Vi är inte ens förvånade att det var Tobbe som stod för det. Något som de flesta kanske inte vet är att Englund är en hejare på att rida och har sedan hon var mindre även tävlat i fälttävlan. Hemma på gården har det länge stått hästar i stallet men Wilma gjorde valet att ta fotbollen i första hand, vilket vi i Sandviken såklart är otroligt tacksamma för.  Hon är tjejen som har lika stor walk-in-closet som skribenten har lägenhet och världens underbaraste skratt som egentligen aldrig går att få stopp på när det väl börjar. Hon är den som spontant en kväll kan få för sig att nu ska jag simma ut till en liten ö och sova där, sen gör hon det. Hon är tokig och för henne behöver ingenting vara logiskt bara det är kul! Wilma är en tuff och strong tjej som är mjuk på insidan och som har hjärtat på rätt plats. Körkortet har hon också äntligen på rätt plats och det tar jag på mig som varv på varv på varv övningskörde med henne runt gulf macken ute i byn. Utöver fotbollen så åker Wilma så mycket skidor hon bara kan och kommer gärna iväg till Sälen med familjen när det passar. Tjejerna beskriver henne som en glad och positiv tjej som alltid har tokiga idéer och påhitt. En lojal person som håller ihop laget och gör allt för en bra och härlig stämning.
På planen hittar ni Englund i mitten längst bak oftast tillsammans med Svensson och på ryggen bär hon siffran nummer 5.

Alva Spångberg, NR 16.

Som sagt våran assisterande kapten och i helgen även så den ordinarie. Alva är en energifylld tjej som spelar på innermittfältet och bär tröja nummer 16. På planen är hon den enda vänsterfotade och hatar när vi på träningarna ALDRIG vänder övningarna till vänster så hon får använda sin bästa fot. Tur som är har hon en ordentligt fin höger som hon så tvunget fått träna upp under alla dessa år. Alva är för övrigt dotter till huvudtränaren Niklas Spångberg och storasyster till Klara Spångberg som också ingår i damtruppen. Hon går likt de andra tjejerna på idrottslinjen, NIU, i Gävle men bor med familjen i Sandviken. Alva har alltid nära till ett skratt och till träningen är det nog alltid hon som har flest väskor med sig. Coach brukar oftare ha med sig en träningsväska hem än Alva hem som var och varannan dag bosätter sig hos killen i Gävle. I omklädningsrummet som sagt har Alva sin plats närmast mobilladdningen och även närmast stereon. Det är lite hennes roll att sköta musiken även om vi ibland varierar oss. Hon är en slitvarg på planen och hon jobbar alltid in i det sista med varenda situation. Utanför fotbollen är Alva en riktig soldyrkare och hon är den i laget som alltid blir svart som en kolbit när hon varit utomlands eller sommaren passerat. Hon har ett pigment som vi andra bara kan drömma om. Det går även ett rykte om att nässprayen är hennes bästa vän och att den konsumeras lite väl mycket ibland. När vi nu kom in på näsor så fick jag en fantastisk historia berättade för mig som jag faktiskt inte hade hört förut. Under en match började Alva blöda näsblod och de satte in en sån liten bomullstuss i näsan för att hon skulle få spela. Men Alva ville verkligen inte att denna skulle synas så hon tog i och drog in och då försvann hela tussen rätt upp i näsan så de fick åka till lasarettet och ta ut den där. En annan gång Alva passade på att vara sådär klantig som bara hon kan vara var under en träning när hon kom drivandes med bollen helt ensam på mittplanen och på något sätt fastnar med foten och bollen och gör en glidande vurpa över bollen. Snabbt som attan är hon uppe igen och tittar sig omkring om någon såg och bröt ut i skratt när hon såg att skribentens hökögon hade uppfattat alltihopa. Skribenten jobbar ihop med mamma Spångberg och bad om ett uttalande angående hennes dotter och hon svarade direkt att Alva alltid har stökigt och älskar ordet sen. Men det förstår jag för det finns alltid viktigare saker att göra än att städa. Något bra som hon kom på däremot var att Alva och lillasyster Klara har samma storlek på kläder och skor och går jämt i varandras garderober för att dom själva inte har några kläder att ha på sig. Tjejerna i laget beskriver Alva som en busig, äventyrlig tjej som liksom Englund har hjärtat på rätt ställe och alltid bryr sig om alla. Hon har alltid nära till ett leende och är lätt att prata med. Även Alva är såklart vald till assisterande kapten av en speciell anledning. Två fantastiska tjejer som vi alla fått äran att lära känna. Båda två som jag är övertygad om kommer nå långt!

De två kommande veckorna nu blir lite speciella och vi kommer att ha två stycken onsdagsmatcher innan det blir ordning på torpet igen. Den här veckan spelade vi i onsdags i DM-semi och nästa onsdag möter vi samma motstånd fast på bortaplan i serien. Något jag också vill berätta om är våran olycksdrabbade ytterback Madde. Madde som under våren drog på sig en knäskada med oviss utgång kom i måndags ner på fältet och berättade att främre korsbandet var trasigt, att yttre delen av menisken var skadad och att det även fanns ett mindre benbrott på underbenet. Vilket i sig betyder att det inte blir något mer spel för Madde den här säsongen. Tråkigt, men vi önskar självklart henne all lycka till med operationerna och rehabiliteringen. 

Nästa match för damerna är på bortaplan på Åbyvallen, kom och stötta våra rödvästar till ännu en seger!

Valbo FF – Sandvikens IF
Onsdag den 31/5
19.15
Åbyvallen